Förra veckan var en skräckvecka för oss… Thea kunde inte stödja på sitt ben när hon vaknade förra måndagen och hon hade ont. Inte när hon satt ner eller när man tryckte utan bara när hon försökte stå. Jag tänkte först att hon måste ha slagit sig eller något men när det inte var bättre efter nån timme ringde jag vårdcentralen. De tyckte vi skulle vända oss till akuten och precis när jag lagt på luren slog det mig – återfall…
Hon fick komma direkt till avdelningen och träffa doktorn vi fick diagnosen av för snart 3 år sedan. En av våra favoriter som vi har stort förtroende för. Han kom fram till att felet satt i knät och hon skickades på ultraljud där de såg vatten i knät. Så en inflammation var det och han trodde inte på återfall.
Lite lugnade blev vi men långt ifrån helt, jag kunde knappt äta och var jätteorolig. Inte förrän hon var sig själv igen i torsdags kändes det bra och hon fick gå till förskolan igen i fredags och det var underbart att höra att de tyckte hon var lika pigg som vanligt.
Vi har ett tag funderat på att köpa en lådcykel så att man kan cykla med båda barnen. Bara att konstatera att man inte vet något om morgondagen så ibland får man låta bli att ”ta det sen”. Så i torsdags slog vi till.
Så nu åker vi runt i det här vrålåket =) Vi är jättenöjda! De har två stycken på förskolan (får plats 4 barn i varje) så Thea är en van lådcykelåkare. Den har hjälpbatteri så uppförsbackar och motvind besvärar oss inte =)
Hoppas ni har det bra allihop!
Kramar
