22 augusti, 2011 | 2 Comments »

110820_1 110820_2

Thea vill också vara liten ibland och självklart får hon det =)

Kom att tänka på denna bilden från julen -09 när vi hittade vår kortisonknubbiga jättebebis i Lovisas babysitter och napp =)

Posted in Uncategorized
22 augusti, 2011 | No Comments »

110816_1

Nappen är ju praktisk, tack för att du gillar den lillebror =) Thea kunde tänka sig att ha nappen ibland de första månaderna, men den blev oftast inte kvar utan man fick lägga en filt eller något sidan om. Julia ville inte alls ha napp.

Posted in Uncategorized
22 augusti, 2011 | 2 Comments »

110808_2

Det gick bra med kejsarsnittet. Det som var läskigt var att bedövningen tog väldigt högt upp så det kändes som jag inte kunde andas. Kände av bedövningen ända upp i tungan och i armarna, lite stickningar som när tandläkarbedövningen släpper. ”Vilken lugn mamma” sa någon innan när pulsmätaren var på plats, fick de ångra sen för det var inte roligt att det kändes som lungorna var bedövade… Att jag skulle känna hur de drog i mig och hela kroppen gungade var jag beredd på så det var ok.

110808_4

Han började skrika direkt han var ute, vilken lycka! Sen tog de honom till barnrummet som var i direkt anslutning och Adrian fick klippa navelsträngen och han blev vägd osv medan jag blev ihopsydd. Jag fick se honom på en tv, här ser jag honom för första gången. Sen fick han komma till mig (så bilderna är i fel ordning).

Även om jag tyckte det var jobbigt med bedövningen blev allt en otroligt positiv upplevelse tack vare den underbara personalen som hade hand om oss. De jag hade vid mitt huvud förutom Adrian gjorde störst skillnad, narkossjuksköterskorna Jonas (blev sedan kameraman, är vi också så tacksamma för) och Bo, vilka proffs på sina jobb och så himla roliga. Barnmorskan Anneli var också världsbäst och tog hand om oss så bra.

110808_5

Sen gick Adrian med lillebror till vårt rum på bb-avdelningen. Jag fick åka till uppvaksavdelningen tills bedövningen hade släppt och då fick de komma upp till mig igen och jag fick hålla honom ordentligt.

110810_1

Vi stannade två dygn på sjukhuset. Det gjorde riktigt ont i början och det var en mardröm att skratta eller hosta den första veckan och att komma i och ur sängen. Och jag gick böjd som en 105-åring en stund när jag reste mig från en stol. När Julia kom och hälsade på undrade hon om jag var på våning 7,5 i ”I huvudet på John Malkovich” (se den om du inte gjort det, helt galen film). Usch vilket smärtsamt gapskratt =)

Men för mig blev det en vinst totalt sett, mina två vanliga förlossningar har varit mycket mycket jobbigare. Vet att vissa som provat båda tycker det var likvärdigt. Det ser jag som ett kvitto på att det HAR varit jobbigt när Julia och Thea kom, att det inte bara är jag som är kinkig.

Kram ♥

Posted in Uncategorized