Crp vände idag, åh så skönt. Så nu slipper vi antagligen en massa extraundersökningar och behöver bara vara på sjukhuset på natten och kl 16. Fast det kan bli 6 dagar till om de vill att hon ska ha hela 10-dagarskuren, men vi hoppas på mindre.
Lördagsmys på sjukhuset. Crp (infektionsvärdet) fortsätter stiga, det borde det inte med antibiotikan, så igår gjordes lungröntgen. Men lungorna såg bra ut så jakten på infektionen fortsätter, iallafall om crp har stigit mer idag. Men Thea är ganska pigg och berg- och dalbanafebern är inte lika hög.
Ikväll tänder vi ett ljus för en liten kämpe som blivit en ängel, sov gott Moa.
Fick en kommentar på Facebook häromdagen som verkligen satte ord på mina känslor; Förbannade jävla helvetes fittcancer. Ja ibland måste man bara.
Thea fick hög feber igår och har blivit inlagd för att få intravenös antibiotika. Kl 8, 16 & 24 så vi kan vara hemma en del men vi sover där. Hon luktar mycket av antibiotikan hon får. Många oroliga minnen i den lukten, hon måste ha fått samma vid något tillfälle då vi var extra oroliga.
På tal om oro. Nu när hon klarat den tuffa delen av behandlingen (mindre än halva behandlingstiden kvar nu) så känns det nästan som vi klarat kampen och livet fortsätter lite mer som vanligt. Jag frågade för nån månad sen hur prognosen ser ut nu…80% chans har hon nu på ett ungefär… Jag trodde det skulle se bättre ut men det är så pass många som får återfall och det är lite större risk när man har Downs syndrom eftersom hon inte kunnat få lika tuff behandling. Säkert bra siffror i cancersammanhang men inga siffror under 100% är ju egentligen bra nog för ens barn.
Samma dag som jag skrev förra inlägget för 1,5 vecka sen så startade nästa kortisonkur så Thea orkade bara tre dagar på dagis totalt, och har varit hemma sen dess. Fast så får hon också behandling nu varje dag i två veckor och dagis med nål i porten funkar inte. Hon verkar inte bli dålig av den cytostatikan hon får nu och hon har piggnat till lite efter kortisonet också. Men det blir mest mys i soffan med film och lite promenader med vagnen.
Inte roligt att bo i Malmö just nu med den där ”nya lasermannen” som går runt och skjuter på folk. När man inte trodde det kunde bli värre än att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen så blev det just det. Häromdagen var det misstänkt skottlossning (ingen blev träffad) på den gatan som barnsjukhuset och habiliteringen ligger och innan dess blev en man träffad på en busshållplats bara några kvarter härifrån. Ja det var ju bara en del av många händelser. Man blir ju fullmatad med hemskheter på nyheterna varje dag men det känns ju såklart extra läskigt när det händer så nära en och galningen springer ju fortfarande lös =(
Behandling idag och då får det ju bli den önskade belöningen efteråt. Fast denna bilden är från igår efter blodprovet =) Thea är pigg och är tillbaka på dagis.
Thea spelar Balloonimals på iPhonen. Man blåser upp en ballong, skakar så blir det en drake och sen trycker man på en pump så den pumpas upp ännu mer tills den går sönder. Hennes favoritspel hittills. Bra för munmotoriken =) Bara drake i den som är gratis och för 15 kr blir det olika djur. Fick bli betalversionen idag eftersom hon spelar det så mycket.
Det blir Vinkristine en gång i veckan nu i fyra veckor. Kortison får hon som sagt också nu så det var tur jag hade några Ahlgrens bilar i väskan för tjejen är hungrig/sugen. Har inte varit så stora mängder mat denna gången men ofta. Oboy har varit den stora lasten. Sköterskan skojade och sa ”vad är det för mamma du har som inte tar med mat när ni ska vara hemifrån i över en timme” =) Efteråt blev det McDonald´s som alltid när hon varit på sjukhuset.
Här har hon nål i sin port. Ska hon ha den länge så sitter det ju rejält med plåster över men det är så jobbigt att få bort så vi sitter stilla såhär när det bara är en snabb behandling.
Igår hade jag och Adrian 10-årsjubileum. Precis som kanelbullens dag så visste vi hur vi skulle fira det, vi är nämligen lite enformiga och brukar äta indiskt när vi har något att fira. King prawns blir det nästan alltid, såå gott. På vår första date drack vi white russians och var och såg Teddybears på KB, så idag för 10 år sen var vi jäkligt bakfulla =)
Hej och välkommen till ännu en, för många, ointressant mammablogg =) Det har funnits inslag av spänning men tack och lov är den borta och hoppas den aldrig kommer åter...
Det blir många inlägg om Thea som är 7 år och har Downs syndrom. Hon har även haft Leukemi och avslutade 2,5 års tuff behandling i januari 2012. Jag heter Malin och övriga familjen är storasyster Julia 15 år, lillebror Tom 1 år och pappa Adrian. Vi bor i ett gammalt hus i södra Malmö. Välkommen till Thea och gänget!