Det är bara en av oss som får sova på sjukhuset med Thea. Innan diagnosen var det rätt skönt att sova hemma (Thea sover väldigt dåligt) men nu är det jättejobbigt att vara ifrån henne. Jag har knappt sovit inatt. Denna filmen från Wanås spelas upp en massa i mitt huvud tillsammans med en massa andra härliga minnen. Hon är så glad på filmen och säger OJ hela tiden 
Det var bara drygt två veckor sedan.
juli 3rd, 2009
